enjensen

Att göra bort sig har alltid varit en naturlig och självklar del av mitt liv, och att lämna den hemma i Sverige vore som att glömma benen. Totalt värdelöst.
Var på hemmafest i fredags - fjortisvarning. Jag insåg att jag blivit gammal och undrar hur jag kan känna mig så ung i Piteå? Damn it.
Lördagen spenderades på Värdshuget i Gladstad. Gladstad - en glad stad? På väg dit mötte jag och Ritu småyngel som drog med oss på ännu en fjortisfest, trots att de som var där var mellan 15 och 19 år.
Väl på värdshuset mötte vi upp resten av folket och fick också hälsa på den "ökände" australienaren. Snygg, sexig och singel om jag inte är helt fel på det. Jag ska skicka honom till Rossön, där Lillpippin lovat att ta bra hand om honom.

Hur som haver. 
Drama Drama Drama. 
Glömde säga att jag råkade slå ner en 15-åring på festen. Han frågade om jag kunde boxas. Impuls. Ett slag i världsklass. Killen på marken och skrik. Jag svarade:
- Ja, det kan jag tydligen.

Sen så har jag kommit underfund med att mina chefers femtonåriga son är het för att vara så liten. Detta sa jag till en liten fågel som sedan sa detta till chefen. Dagen efter på jobb undrade chefen om jag skulle bjuda ut hans son.
ALL RIGHT.

I dag på jobbet var det liite pinsamt. Både chefens son och hans bästa kompis (killen jag slog ner), satt på hotellet och jag hann inte reagera. Jag gick istället och drog i mina byxor som bestämt åker ner hela tiden, småhoppade för att få kraft i draget och pustar ett antal gånger. Lite sent inser jag att killarna satt i baren och säger hej. Jag svimmat, kind of, och säger hej och springer.
En timme senare står jag och städar toaletter och sjunger på Tommy tycker om mig när jag hör hur killarna skrattar.
High five.

Sen då ramlade jag i vattnet idag. Fem rum ligger på en brygga, därav jag snubblade på en planka och hamnade i havet. Gästerna skrattade ASMYCKET och jag försökte göra det bästa av situationen och vinkade och skrek: FAN VAD SKÖNT!

Kan ju avsluta detta inlägg med att jag garanterat har de bästa cheferna EVER. Dom kanske inte är proffsiga chefer, men ack så roliga.
Härom dagen när jag och Sofie stod i baren och förberedde, kom Jon (kock, chef och ägare) och började spela dragspel för oss. Vi dansade och sjöng och när han spelat klart, tystnade han och tittade allvarligt på oss.
Därefter rätade han på ryggen, la huvudet snett bakåt till höger, öppnade munnen (där det för övrigt fattas en framtand) och tog ton. Vi snackar inte låg, ljuvlig ton. Vi snackar hög, försök till opera-ton med vidöppen mun.
Jag börjar asgarva och dansar blattedans. Sofie också.
Tills vi inser att vi inte är ensamma. En äldre man i 60 års åldern står och gapar åt oss.
Jon, the man, ler och säger:
- Jag gör detta varje dag. Jag måste öva på.. eh. Nä, säger han och går.
Haha, jag skrattar fortfarande när jag tänker på det.
Helt galet.

Nä, nu ska jag hem och handla, laga mat med Ritu och Sofie. Sen ska vi rasta Solveigs vovve.


Ashmed

I can't believe what I just gave away, now I can't take it back.

SItter med tusen tankar i huet just nu. Jag kanske helt och hållet skippar skolan ett år och drar med Nina på en jorden-runt-resa till vinter. Ritu kanske också ska med.
Men tror jag borde plugga klart detta året först eller nåt. Men orka torka, som Lillpippin säger.

Folket på Vega kanske vill åka hem eller börja jobba någon annanstans. Jag blir ledsen i ögat. Hur kul är det att fem stycken (med andra ord hälften av de jag umgås med, plus MIN sambo) kanske slutar om en vecka och lämnar mig totalt strandsatt på denna ö?
Jag börjar snart gråta.
SNÄLLA STANNA!

Ledig imorgon. En hel dag att fördriva. Don't know what to do. Skulle umgåtts med Maria och Jonas, Cassandra och Ritu, men nu ska alla fyra jobba. Me left.

Nöter gammal, hederlig och ack så passande musik som variation till Vega-musiken.

Breakeven - The Script

Igår var det som bekant midsommar i resten av världen (okej, Sverige då). Här i Norge firar vi inte sådan skit, men svennar som vi är var vi tvugna att göra något för att hedra vår ursprungstradition.
Det lagades mat och desserter av de som kunde. Jag, som inte kan laga mat, införskaffade godis och snask. För vem är bättre på det än jag själv liksom?

Hur som haver.
Vi tog oss till Flickstugan där vi skulle spendera kvällen. De flesta var på plats vid 00-tiden då jobbet var slut och vi högg in på den goda maten. Jag och Ritu laddade upp med sjukt starkt bål (Ritu är min överman när det kommer till att göra bål).
Kvällen kan sammanfattas med snärt-handdukskrik, rosa boll och rack och allmän kaos.
Trevlig kaos.
Jag var otrevlig som vanligt till en viss person som numera vägrar prata med mig, och vid 3-tiden ville jag hem. Kocken ringde Maria som skulle hämta oss. Jag var sur och sa "Fuck off", tog mitt pick och pack och GICK 7 km hem till stugan.
Smart val där.

Just nu nöter jag Hurt av Christina Aguilera. LOVE IT. Igen!
And I've hurt myself by hurting you

Nä, nu ska jag byta ut ALL musik på mp3n och fylla den med musik som passar in just nu.

Auf wiedersehen