In your face.

That's the spirit.
Jag har alltid låtit munnen föra min talan, utan att låta budskapet ta ett extra varv i hjärngloben för att rensas och övervägas. Det gäller att få det man vill ha sagt, sagt. Men härom dagen fick jag uppleva och erfara hur illa det kan gå när man inte saktar ner och funderar. Eller rättare sagt, när man är lite för snabb för sitt eget bästa.

Jag, sambo och Kocken Jonas satt och glodde film när killen plötsligt frågar: "Fick ni gryta på jobbet eller?" och flinade. Jag (som inte tänker eller bryr mig) skriker "JAAA, det var det äckligaste jag någonsin ätit. Fy fan!". Sambo-Maria bara gapar och säger att det var Jonas som lagat maten.
Ingen aning vad som gick fel, men jag blev så ställd att jag bara gjorde det hela värre.
Jag sa saker som att det var vidrigt och smakade som död hund luktade och så räknade jag upp alla som inte heller gillade hans gryta.

Damn it.
Hade jag vetat att det var han som gjort det hade jag aldrig sagt något. Och jag skulle ha slutat prata efter det, men icke. Jag öser på.

Plötsligt insåg jag - varför ska man tänka först och tala sedan? Hur kul är det? Och hur äkta?
Nä; "Att tänka innan man talar är som att torka sig i röven innan man skiter" - helt ologiskt.

Ledig halva dagen idag. Ska snart ta en powernap och sedan handla ingredienser till min kola. Funderar på att ta en tur på berget sedan. Får se hur folket jobbar idag.

Kommentarer
Postat av: lillpippin

jag skrattar fortfarande sen du berättade igår. ujuj. jag ska nog leta åt min trja med den där elaka ankan som säger det där, att tänka innan man talar.... å skicka den till dig. slipp du säga nått. ;D



å sen ska jag skriva ner allt bra ur bert dassbok å skicak med. så du ha nått å läsa när du sitt å skit.

2009-06-19 @ 15:05:19
URL: http://lillpippin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0