Dödsstöten
Idag är det officiellt möte med mina arbetsgivare och de kommer be mig åka hem redan på måndag eller tisdag. Fem stora grupper har avbeställt och de var anledningen till att jag skulle var kvar extra.
Glädje och ångest på samma gång. Mest ångest.
Hur fan ska jag kunna åka när jag vet att saker aldrig kommer bli detsamma igen? Hur ska jag kunna lämna i vetskap om att aldrig igen. Aldrig mer.
Första gången jag såg - visste jag att jag måste ha. Och jag fick det. Å nu måste jag lämna ifrån mig det och kommer inte få tillbaka det.
It's the way the way that I met him
There's no way that I could possibly forget him
Like he got me
...and forgot me
Nere nere nere.
I know this is the part
where the end starts
Time's flying by, moving so fast
You better make it count, 'cause you can't get it back
Marit Larsen - Under the surface
